... till föregående inlägg: Då jag lyckades få ett datahaveri blev det ju svårt att hålla igång bloggen. Men vad är ett problem om det finns en lösning? Då Marie skulle komma ner, skulle hon även ta med sig en laptop ner som min kära far skulle fixa innan avfärd. Sagt och gjort, ner kommer en dator med Marie. Som är trasig. Reaktionen blev ungefär så här:

Klagomålen skickade jag alltså vidare till pappa Ove. Han hälsar.

Likt Mohammad Ali, Mickey Rourke och Rocky Balboa är jag nu redo att slugga vilt som i The Thrilla in Manilla: 

Nu skulle man kanske tro att jag fått en veckas blackout, och likt en 56 årig lite för tjock och tunnhårig man med för mycket pengar lämnat allt och till och med stuckit till Thailand med en 19 årig ukrainsk strippa vid namn Zvonareva.

Så är dock inte fallet. Jag har bara älskat som aldrig förr. Med Marie. Inte Zvonareva. 

... for thebigbelgianblue. Ett datahaveri gor att vi far horas pa torsdag!

Eder,

 Niklas Tjader

... kommer ju ofta till uttryck genom musik. Som är det absolut bästa jag vet. Ikväll har temat varit så att säga -blandat-. Efter dagens oanade bravader, som har slagit rekord på många sett (och nej, vi pratar inte choklad) kommer här en liten (stor, den betyder mycket) setlist på vad jag lyssnat på ikväll, som betyder mycket mer än vad ni 29 (all time high) läsare tror:

All saints: Pure shores

Lyssna framför allt på 0:58 (vet inte var min beach är, även om jag varit i Palma).

U2: Stuck in moment you can't get out of

The Rolling Fuckin' Stones: You can't always get what you want

Aretha Franklin: Respect

Faan i mig.

The Beatles: Revolution

Tills vidare säger vi: På återseende!

Eller som Robin G sa i sjuan: Fuck what I like or what I can't... wan't! Yeah!

På onsdag kommer Marie hit. Min fina Marie! Nu är det ju så att jag bor ihop med Philip, som är lite speciell så att säga. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det att Marie nu ska bo ihop med honom i fem dagar. Vad ska hon få för intryck? Av mig alltså, som är kompis med honom. Vad Philip ger för intryck säger sig självt ganska bra:

I dagens spatserande i Brüssel, blev jag lite sugen på något sött. Då Godiva anses som en av världens bästa Chocolatierer tog jag sats mot en av deras boutiquer. Med Philip i släptåg. I butiken valde jag denna lilla sak:

Philip valde samma, och tyckte att det smakade som en blandning av Marabou Daim och O'Boy. Han är en riktig livsnjutare den där Philip. En timma tidigare åt vi lunch på La Quincaillerie (ett ställe jag kan rekomendera). Där beställde vi musslor (så klart). Efter fem minuter in i lunchen gav jag Philip ett litet tips: Philip! Man behöver inte använda kniven när man äter musslor!  

I dag var jag och Philip inne i Brüssel. I Brüssel ber tiggarna om pengar i Starbuckskoppar. Très fashion om du frågar mig.

Innan vi kom ner hit hade jag en tanke om att våra morgnar skulle likna detta, eller om jag ska vara ärlig, exakt som detta:

Detta gick åt helvete redan första morgonen innan vi skulle till skolan. Klockan 08:43 hör jag ett ganska stelt, men lite stressat vrål från vår helkaklade toalett medans jag äter min yoghurt från Proviva, ett färskpressat glas appelsinjuice samt bagel (med cream cheese men inte med sylt, det är sjåsigt. Marmelad går däremot bra, helst fikon):

Tjäder! Skethuspapperet är sluuut! Kan du hämta?!

Dagen kan börja! God morgon!