Ja, då var det dags att ta farväl av thebigbelgianblue. Man kan lugnt säga att det funnits ups and downs under förverkade veckor. Jag själv skulle vilja säga att jag började genialiskt men avslutade fantastiskt. Ber om ursäkt för detta. Eller, det gör jag inte alls för det här har varit min blogg och ingen annans. Att ta hänsyn till mina genomsnittliga åtta läsare per dag har kanske gnagt mig lite i sömnen, men jag är ju bara människa som Obama, Hitler och Kungen sa. Här är en bild jag haft på hjärnan som har symboliserat tbbb:

Alltså; Styrka, Cojones, *Glimten i ögat* och Medvetenheten (känn på posen).

Om jag nu ska säga något om vår vistelse här så låter jag följande bild beskriva det, en bild säger ju som sagt mer än tusen ord:

Vad som händer nu är att jag kommer att åka hem, Philip likaså. Jag blir sambo och våren ser ut att bli den finaste i mitt liv. Jag kommer att skriva klart min utbildning, klippa mig och skaffa mig det livet jag alltid drömt om. Jag är redan på väg skall tilläggas. Jag och Marie har fantastiska planer, och stunder redan nu som jag emellanåt blir riktigt tagen av. Utan att tveka kan jag säga att jag aldrig varit lyckligare än vad jag varit de senaste månaderna. Tack Marie.

Beträffande Philip så vet varken jag eller Philip vad som kommer hända. Det enda vi vet är att han ska köpa nya jeans på Jack & Jones på lördag (på Kungsmässan) och sedan visa upp dem och vad som sväller innanför dem på Gamle Port samma kväll. Someone's gonna get lucky tonight fräser Philip mellan de snusiga tänderna, (oss emellan, jag tror att Philip kommer ha en flickvän inom ett par dagar. En tjej vid namn Jessica har funnits i bilden en stor del av resan).     

Well well, bloggen står i nuläget på ruinens brant, kanske ser den dagens ljus i framtiden om ett erbjudande i miljonklassen skulle komma in. Det har i alla fall varit ett roligt projekt.

Jag säger -kort och gott- som tjejerna i Spice Girls gjorde 1998:

Farväl.

Om ett par dagar kommer Göteborg att få tillbaka sin förlorade son. Efter en tid nere på kontinenten är det snart dags för mig att vinka adjö till Benelux och omfamnas varmt och hjärtligt av min kära västkust. Och min underbara Marie. Ska bli väldigt skönt. Kan även meddela att jag ska bli sambo om tre veckor! Marie har sålt sin lägenhet och flyttar in hos mig, så nu ska vi köra visningar stup i kvarten. Känns helt fantastiskt! Varje dag med henne är som en seger!

Bloggen stiger vänligt men bestämt in på sista veckan. Och ska väl egentligen utlova en sorts bloggbonanza. Vi får väl se hur det blir med det. Ska i alla fall försöka få ner några rader. Får för övrigt en spontan känsla av att Paradise Hotel är sämre i år. Och att folk som köper Evian på flaska i Sverige är bland det mest pretentiösa jag vet. Ha!   

Lyssnar på Lil' Wayne. Dricker Chàteauneuf du pape. Och snart ligger det en Cordon blue i min -numera- lilla mage.

Att säga att det går bra nu är ingen överdrift!

(Att nämna Lil' Wayne och Cordon Bleu på samma rad är även det ett tecken på framgång)

Joaquin Phoenix och Casey Afflecks mockumentär I'm still here är inget annat än ett rent mästerverk. Briljant. Otrolig. Utan att överdriva är filmen kanske det coolaste jag sett i hela mitt liv. Jag är tagen. Starka ord men ack så sanna.

Idag lämnade vi Leuven och for till Antwerpen. Antwerpen är framför allt känt för två saker, diamanter och mode. Alltså hade jag hittat my shit (diamanterna) och Philip sin shit (modet). Vi fann även en annan sak. En sak vi fick gemensamt kan man säga.

Efter att ha gått igenom stan kände vi för att ta en bit mat. Unna oss något riktigt bra tänkte vi. Sagt och gjort, vi hittade entrén till Desirée de Lille, en krog från 1903 med bistrokänsla. Inrökt men ändå flamboyant. Koifiskar på innergården men ändå en bardisk i mahogny. En skön lunch á 32 euro slutade kalaset på. På köpet fick vi lite magont. Och en upplevelse som Tomas Simonsson skulle kalla att kissa med stjärten. Att dessutom få magontet på vägen hem under en tågresa gör att hålla en spänd ringmuskel i över en timma är inget annat än en ren bragd.

Nu fick ni veta det också.

Fölåt all u readerz att jag not har länkat this wonderful blogg earlier, every 1 makes miztaces:

http://enprinsessasvardag.blogspot.com/

Pözz all u bloggiz löverz!

Innan vi åkte ner hit hade jag och Philip några saker att bocka av på vår gemensamma to do list. Vi skulle framför allt göra olagliga och omoraliska saker, såsom:

1. Röka på

2. Starta ett slagsmål

3. Starta ett synt-pop-arena-band

4. Skriva våra memoarer

5. Köpa ett handeldvapen

6. Råna en luffare

7. Spara ut en överjävlig mustasch

8. Måla tavlor

9. Börja dricka rödtuta runt lunch

10. Philip: Idka umgänge med en glädjeflicka

Inget av detta har infriats. Jag träffade Marie. Philip hittar inte sina cojones.

Jag har just varit med om det finaste i kärleksväg. Någonsin. Marie har löst Viasat (sänder Premier League) till oss i den kommande lägenheten. Utan att jag bett henne om det. Det ska tilläggas att hon hatar fotboll. Hon gjorde det för min skull. Det var fint tycker jag. 

MARIE! YOU ARE AWESOME!