Att pommes frites har, för att uttrycka sig enkelt, tagit så stor plats på den belgiska gastronomihimlen är kanske lite uppseendeväckande. Trots det har vi pommes i lägenheten varje dag. Här äter man pommes överallt. Hela tiden. Med majonnäs. Kopiösa mängder majonnäs. Redan för ett par dagar sedan tröttnade vi på skiten.

Tills vi träffade på Majonnäs-Mats.

Majonnäs-Mats är för Pommes/Majonnäs lika självklar som mustaschen är för Tom Selleck.

Hur som helst, Majonnäs-Mats jobbade tidigare som konsult inom Pommes/Majonnäs sektorn. Numera "kör han eget" (trots att alltså tidigare var konsult). Det fanns absolut ingen anledning för oss att tveka på att Majonnäs-Mats knew what he was doin', när snacket skenade iväg mot potatissorter, olja och hur mycket vinegrette en majonnäs skulle innehålla. Dessutom hade Majonnäs-Mats byggt upp en imponerande kroppshydda med Lolo Ferrari tuttar och love handles likt ett 64 tums traktordäck. Alltså fick vi direkt en underlägsen position i samtalet. Pommesen var bra men samtalet under tiden gjorde att man tröttnade på det mesta. 

Efter tio minuter orkade jag inte mer, så jag gick i väg "för ett samtal". Efter en stund kommer en rasande Philip med 9 kg fryst pommes frites.

Niklas: Ehh, vad har hänt hä...

Philip: Lägg av.

Niklas: Erkänn att du såg din enda väg att komma därifrån var att få köpa hans pommes?

Philip: -Död blick-

Niklas: ERKÄNN!

Philip: Käften!

Niklas: Hahaha!

Philip: Se det som att vi har mat nu för fan!

Niklas: Vart ska du bevara det då (Vi har ett litet frysfack)?

Philip: Jag orkar inte mer...

Det ligger numera 9 kg pommes frites i duschen.   

Efter att nu har levt i detta land i ungefär fyra dagar har vi märkt att ett genomgående tema här nere är fylla. Allt i från nördar och kostymherrar till indier och professorer känner lite på drickat så att säga. Just professorerna är värst. Det känns som att Leuven inte är till för oss studenter - det är för lärarna som inte fick ha någon ungdom, och det är väl fine. Men att just uttrycket "Att leva ut" fick en ny innebörd i måndags, när vi hade bankett på universitetet, såg vi aldrig riktigt komma på följande vis:

(Shout out L. Forssén)