Joaquin Phoenix och Casey Afflecks mockumentär I'm still here är inget annat än ett rent mästerverk. Briljant. Otrolig. Utan att överdriva är filmen kanske det coolaste jag sett i hela mitt liv. Jag är tagen. Starka ord men ack så sanna.

Idag lämnade vi Leuven och for till Antwerpen. Antwerpen är framför allt känt för två saker, diamanter och mode. Alltså hade jag hittat my shit (diamanterna) och Philip sin shit (modet). Vi fann även en annan sak. En sak vi fick gemensamt kan man säga.

Efter att ha gått igenom stan kände vi för att ta en bit mat. Unna oss något riktigt bra tänkte vi. Sagt och gjort, vi hittade entrén till Desirée de Lille, en krog från 1903 med bistrokänsla. Inrökt men ändå flamboyant. Koifiskar på innergården men ändå en bardisk i mahogny. En skön lunch á 32 euro slutade kalaset på. På köpet fick vi lite magont. Och en upplevelse som Tomas Simonsson skulle kalla att kissa med stjärten. Att dessutom få magontet på vägen hem under en tågresa gör att hålla en spänd ringmuskel i över en timma är inget annat än en ren bragd.

Nu fick ni veta det också.